Etiketterskaffa-valpvalp-unghund
Läst 143 ggr
S
2021-07-23, 11:13

Vad är rätt för min 9v? Känner mig uppgiven..

Hej! Jag hur räknat ner månader, veckor, dagar och timmar tills jag äntligen skulle hämta hem min lilla bichon havanais tik på 8v. Jag bor ensam i lägenhet, har växt upp med hund och har läst på så mycket jag bara kunnat. Böcker, podcast, filmer, yt klipp, forum, frågat andra, you name it. Nu när valpen är hos mig känner jag en konstant stress över att göra rätt och överanalyserar förmodligen alla detaljer nu så jag inbillar mig att hon ena dagen är överstimulerad, andra understimulerad. Nu till problemet:

Hon är bara 9v gammal. Tanken är att hon ska bli min bästa vän såklart, hon kommer följa med mig på massor av äventyr framöver och hon kommer dessutom att bli en kontorshund och följa med mig till jobbet varje dag. Eftersom att vi kommer sitta så tätt ihop vet jag att jag också måste träna på självständighet och ensamhet, så hon inte blir beroende av mig. Hon ska kunna vara ensam hemma (längre fram, nästa år) och kunna vara lite hos mina föräldrar vid behov. Jag sov med henne på golvet de första fyra nätterna, men byggde sedan en STOR valphage jämte min säng där
Hon har sin bädd, dynor, lakan, leksaker, matskålen, kylmatta m.m. Jag tänkte att det blir perfekt för henne att kunna sova där nere och jag jämte i sängen. Jag förstod att hon skulle pipa lite de första nätterna och har då läst att man ska prata lugnande och sticka ner handen, så det gjorde jag. Nu märker jag dock att hon piper på nätterna för uppmärksamhet, så det blir svårt för mig att skilja på när det är att hon är nödig och när hon bara vill ha min uppmärksamhet. Jag provade därför att ignorera gnällandet inatt (när det tydligt är pga uppmärksamhet, tex efter rastning) och aj aj aj vad det gjorde ont i hjärtat. Mesig som jag är låg jag med tårar längst kinden och kände mig som världens sämsta matte. Började googla och läste så blandade saker så jag behöver hjälp att reda ut vad som är rätt här. Vissa säger att man ska fortsätta sova på golvet med henne för att visa att hon är en i flocken och inte låta henne sova ensam förrens hon är trygg med mig och sin roll. Vissa säger att man ska fortsätta ignorera så går det över så blir det lättare med självständigheten sen. Jag blir bara orolig att jag rubbar relationen mellan henne och mig genom att ignorera, vad tror ni? På dagarna sover hon fint ensam både i och utanför valphagen, jag kan röra mig lite i lägenheten utan att hon störs.

Det ska också tilläggas att jag bor mitt i stan med fruktansvärt mycket oljud runtomkring som jag märkt att hon blir lite rädd av, särskilt utomhus. Ska man ha överseende med detta och därför ge henne extra trygghet och närhet hos mig i början? Jag gör vad som helst men vill bara försäkra mig om att jag gör rätt.. tack på förhand!

Lona
2021-07-23, 13:39
#1

Hej!
Välkommen till iFokus och som hundägare!
Det där är jättevanligt, man blir helt förvirrad och vet varken ut eller in.
Det är faktiskt ganska många som ångrar sig de första veckorna eller mår jättedåligt och blir helt förtvivlade.
De första veckorna kan vara hemska, valpen lever rövare och sover inte, den kissar hela tiden, kan inte gå i koppel och massakrerar diverse saker i hemmet. De där rosenskimrande stunderna med en gullig valp som snällt ligger och sover eller sitter och tittar på dig med tindrande ögon är skrämmande få.

Håll ut! Själv tänkte jag "Vad f-n har jag gjort?!" redan i bilen på väg hem med min första valp.
Det är snart 30 år sedan, idag är jag innerligt glad att jag behöll mitt lilla knyte som gallskrek i två timmar under hela vägen hem. ❤

På sätt och vis tycker jag att det är rätt sunda tankar och känslor, att man inte tar lätt på att man har tagit ansvar för ett litet liv och vill att det skall bli så bra som möjligt.

Så, hur ska man tänka? Man drunknar som sagt i information och alla verkar säga helt motsatta saker.
Försök att använda sunda förnuftet!
Du är uppenbarligen mån om din valp, man ska inte jämföra med barn hur som helst men det är en "bebis" som nyss blivit skild från sin trygga miljö, mamma och syskon.
Med andra ord, ömka henne inte men var lugn och trygg!
En fast punkt i tillvaron som hon känner tillit till. Hon ska i nuläget inte behöva vara rädd eller ängslig utan hitta fast mark under tassarna så att säga.
Behöver hon att du sover på golvet så gör det ett tag. skulle hon bli ruskigt bortskämd och sedan vägra sova själv så kan du ta tag i det senare, när hon är trygg med dig och sin omgivning.

Det finns definitivt olika åsikter om detta, själv tar jag hellre en valp eller unghund som kanske blivit lite bortskämd och tar sig friheter än en som har blivit "kväst" och som har tappat tryggheten redan som valp.
Det är betydligt lättare att få en hund att bli lite mer följsam än att behöva bygga upp den senare! Dessutom, en havanais blir sällan riktigt jobbig, det kan du helt klart ta itu med senare om det skulle behövas.

Men som sagt, inte ömka eller förstärka att hon känner sig lite vilsen!
De första veckorna med valpen tycker jag att man kan "bara vara". Visst, man skall träna rumsrenhet, gå i koppel och så vidare men det är ingen tävling!
Hon lär sig det sen ändå, om det skulle ta ett par veckor längre tid är det inte hela världen.
Ingen stress, ni har gott om tid!

Ha mysigt tillsammans, låt henne upptäcka omgivningarna i egen takt. Känner hon sig osäker så stanna upp (både bildligt och bokstavligt), låt henne vänja sig allteftersom.
Så småningom kan man börja tänja på det där, att träna dem i olika miljöer, människor och så vidare men först ska de ha sin grundtrygghet.
Det där kan vara lite knepigt, att hitta rätt balans, men låt henne utforska sånt hon är nyfiken på, om hon blir rädd så forcera inte utan avvakta.

Jo, jag vet, det finns många som resonerar annorlunda och anser att man skall sätta igång och aktivera, miljöträna, socialisera och allt möjligt på en gång men det här är min åsikt och uppfattning.

Jag har haft ett antal valpkurser, ingen valp har varit "för lite tränad", däremot har rätt många varit stressade när välmenande hussar och mattar velat göra allt rätt - och därmed tränat allt på en gång.

Om man vet vad man sysslar med och kan ställa precis lagom krav för just den individen, ja, då kanske man kan göra saker snabbare men har man inte ordentlig koll så ta det lugnt.

Om det är någon som börjar dravla om Cesar Millan, att hunden ska "veta sin plats i flocken", vem som är "pack leader" och så vidare så sålla rejält! Det är otroligt förlegade metoder han använder, det finns betydligt bättre och trevligare sätt att ha hund på.

Till hösten så kan det vara bra att gå en valpkurs, det finns både fristående aktörer, diverse lokala hundföreningar och Brukshundsklubben att vända sig till. Förutom att få en bra grund för dig och valpen så träffar ni andra valpägare och jag lovar, flera av dem har garanterat haft samma frågor och funderingar som du.

Stort lycka till framöver, det finns mycket kunnigt folk på ifokus även om en del kanske inte är så…insatta. Jag såg att du redan har hittat till Hundar.ifokus, jag kan även rekommendera Brukshundraser.ifokus. Sajten är inte bara för brukshundsfolk utan alla är givetvis välkomna där.🌻

Förresten, klokt val av ras! Bichonerna är små okomplicerade hundar som hänger med på det mesta men inte kräver så mycket. Friska och långlivade brukar de vara dessutom. 👍🙂


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen