Hej!
Välkommen till iFokus och som hundägare!
Det där är jättevanligt, man blir helt förvirrad och vet varken ut eller in.
Det är faktiskt ganska många som ångrar sig de första veckorna eller mår jättedåligt och blir helt förtvivlade.
De första veckorna kan vara hemska, valpen lever rövare och sover inte, den kissar hela tiden, kan inte gå i koppel och massakrerar diverse saker i hemmet. De där rosenskimrande stunderna med en gullig valp som snällt ligger och sover eller sitter och tittar på dig med tindrande ögon är skrämmande få.

Håll ut! Själv tänkte jag "Vad f-n har jag gjort?!" redan i bilen på väg hem med min första valp.
Det är snart 30 år sedan, idag är jag innerligt glad att jag behöll mitt lilla knyte som gallskrek i två timmar under hela vägen hem. ❤

På sätt och vis tycker jag att det är rätt sunda tankar och känslor, att man inte tar lätt på att man har tagit ansvar för ett litet liv och vill att det skall bli så bra som möjligt.

Så, hur ska man tänka? Man drunknar som sagt i information och alla verkar säga helt motsatta saker.
Försök att använda sunda förnuftet!
Du är uppenbarligen mån om din valp, man ska inte jämföra med barn hur som helst men det är en "bebis" som nyss blivit skild från sin trygga miljö, mamma och syskon.
Med andra ord, ömka henne inte men var lugn och trygg!
En fast punkt i tillvaron som hon känner tillit till. Hon ska i nuläget inte behöva vara rädd eller ängslig utan hitta fast mark under tassarna så att säga.
Behöver hon att du sover på golvet så gör det ett tag. skulle hon bli ruskigt bortskämd och sedan vägra sova själv så kan du ta tag i det senare, när hon är trygg med dig och sin omgivning.

Det finns definitivt olika åsikter om detta, själv tar jag hellre en valp eller unghund som kanske blivit lite bortskämd och tar sig friheter än en som har blivit "kväst" och som har tappat tryggheten redan som valp.
Det är betydligt lättare att få en hund att bli lite mer följsam än att behöva bygga upp den senare! Dessutom, en havanais blir sällan riktigt jobbig, det kan du helt klart ta itu med senare om det skulle behövas.

Men som sagt, inte ömka eller förstärka att hon känner sig lite vilsen!
De första veckorna med valpen tycker jag att man kan "bara vara". Visst, man skall träna rumsrenhet, gå i koppel och så vidare men det är ingen tävling!
Hon lär sig det sen ändå, om det skulle ta ett par veckor längre tid är det inte hela världen.
Ingen stress, ni har gott om tid!

Ha mysigt tillsammans, låt henne upptäcka omgivningarna i egen takt. Känner hon sig osäker så stanna upp (både bildligt och bokstavligt), låt henne vänja sig allteftersom.
Så småningom kan man börja tänja på det där, att träna dem i olika miljöer, människor och så vidare men först ska de ha sin grundtrygghet.
Det där kan vara lite knepigt, att hitta rätt balans, men låt henne utforska sånt hon är nyfiken på, om hon blir rädd så forcera inte utan avvakta.

Jo, jag vet, det finns många som resonerar annorlunda och anser att man skall sätta igång och aktivera, miljöträna, socialisera och allt möjligt på en gång men det här är min åsikt och uppfattning.

Jag har haft ett antal valpkurser, ingen valp har varit "för lite tränad", däremot har rätt många varit stressade när välmenande hussar och mattar velat göra allt rätt - och därmed tränat allt på en gång.

Om man vet vad man sysslar med och kan ställa precis lagom krav för just den individen, ja, då kanske man kan göra saker snabbare men har man inte ordentlig koll så ta det lugnt.

Om det är någon som börjar dravla om Cesar Millan, att hunden ska "veta sin plats i flocken", vem som är "pack leader" och så vidare så sålla rejält! Det är otroligt förlegade metoder han använder, det finns betydligt bättre och trevligare sätt att ha hund på.

Till hösten så kan det vara bra att gå en valpkurs, det finns både fristående aktörer, diverse lokala hundföreningar och Brukshundsklubben att vända sig till. Förutom att få en bra grund för dig och valpen så träffar ni andra valpägare och jag lovar, flera av dem har garanterat haft samma frågor och funderingar som du.

Stort lycka till framöver, det finns mycket kunnigt folk på ifokus även om en del kanske inte är så…insatta. Jag såg att du redan har hittat till Hundar.ifokus, jag kan även rekommendera Brukshundraser.ifokus. Sajten är inte bara för brukshundsfolk utan alla är givetvis välkomna där.🌻

Förresten, klokt val av ras! Bichonerna är små okomplicerade hundar som hänger med på det mesta men inte kräver så mycket. Friska och långlivade brukar de vara dessutom. 👍🙂

#0: åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag skaffade min första valp i våras, också en bichon havanais. Underbar hund! :D
Jag var också så rädd att göra fel. Fick och får fortfarande otroligt lätt dåligt samvete och tycker synd om honom för minsta lilla. Är så rädd att han ska skada och göra illa sig, är rädd att han ska känna otrygghet eller känna något negativt över huvud taget. Man vill göra allt rätt och bygga den bästa relationen och ge dem det bästa livet dem kan få.

Jag har tyvärr inget svar på din fråga :)
Ville bara säga att jag känner igen mig. Jag får ont i mitt hjärta väldigt ofta trots att jag gör allt för honom!! :)

#1 jag har en 13 veckors valp som redan reagerar på andra hundar, människor och djur (morrar elr skäller) även fast vi varit på platser där det finns mycket folk och träffat andra som oftast gick bra jag fundera över om han kommit in i spökåldern men verkar lite tidigt redan tidigare har han varit lite reserverad o rädd mot andra men fått träffa vissa som går bra då blir han nyfiken på dem. Men han är bara valp? Därför att han är sådan? Allt övrigt funkar jättebra hittils (stan, höga ljud, hiss, trappor, cyklar, bilar, skott).
Han reagerar innan jag ens hinner, har alltid under hela tiden tagit allt lugnt med massa beröm och i lugn takt och försöker fånga hans uppmärksamhet med massa beröm o belöning då jag ser att blicken håller på att låsa sig sig till något men ibland hinner jag inte se vad det är.
Min största rädsla är bara om han kommer bli reaktiv eller bli en rädd och osäker hund vilket inte är alls kul det orkar jag inte med igen. Han har mig som trygghet men känns inte som den är tillräcklig. Förstås inte alla människor o djur men blir lite tveksam på allt kanske är det mesta valpbeteende? Något som försvinner? Spökåldern? Eller bara allmänt såhär och kommer alltid vara? Målet är att skapa en trygg, självsäker och social hund det kanske inte funkar direkt :/

#0: Jag har haft ganska många valpar, men jag har bara underbara och bra minnen av valptiderna faktiskt..
Men jag håller med Lona i att ni ska ha det mysigt tillsammansoch det ÄR INTE bråttom att miljö/social träna en 9 v valp ! nej --det är alldeles för tidigt..

Sen är det bra ju längre valpen kan ligga i sängen eller du nere hos valpen och dom första veckorna är det bara dig och ev familj/kompis som valpen behöver umgås med hemma hos dig till att börja med.

Vänta med social träning det är inget man måste göra med en så liten valp…valpen behöver ingen motion än..det räcker att du tar ut valpen för att kissa/bajsa och kanske går en liten bit utan för ditt hus bara..Om du har tomt så räcker det att vara på tomten

Blir valpen rädd för något så ska du absolut inte klappa valpen eller röra valpen för om du ömkar valpen så kommer den fortsätta bli rädd för vad det än är valpen reagerar på..
Du kan börja med LEK-träning och godis belönings träning som ska vara skojig eller något valpen tycker om…Lite lätta lydnadsövningar som gör valpen följsam och gör att ny bgger en bra relation UTAN Stress.

När valpen är trygg hemma hos dig, med att sova på nätterna (tillsammans om valpen vill det tycker jag ger en tryggare hund som sen kommer kunna sova lite överallt) - jag har alltid låtit valpen Välja själv var den vill sova - + att dom har sin egen säng/korg också givetvis..
Av 7 hundar så blev bara 2 st riktiga sänghundar occh skulle sova med oss HELA natten, men resten har kanske legat i sängen en stund och sen hoppat ner när det blivit för varmt…Så dom blir ju tryggare och dom flesta klarar och ligga bredvid sängen senare.
När du känner att hon är trygg och att ni lärt känna varandra då kan du börja med soccialträning i stan? eller något centrum? (dom första 2v minst så ska du bara lära känna valpen och så efter en v tp så kan valpen hälsat på din familj/kompisar) Gå ganska kort tid i början om det är mycket folk, bilar, hundar, osv för dom blir fort trötta och sen behöver du inte social/miljöträna maniskt utan ta det som det kommer och igen utan att stressa!..
Hunden/valpen kan "läsa" dig jätte bra och ser om du är stressad eller orolig för att valpen blev lite orolig tex då tittar hunden på matte/husse och ser valpen att du är orolig också - så blir den än mer orolig..
Om du istället rätar på dig och går som en riktigt trygg och stolt person så kommer valpen istället skaka av sig oroligheten och nästa gång bryr sig inte hunden.

MYCKET beror på hur du går, hur trygg du är och du behöver inte känna dig stressad -utan se den här tiden som en skön semester med inga måsten - det kan vänta några veckor..
Då kommer det gå jätte bra…och du är ju påläst…😊👍🐕
Vill du läsa mer hund träning så skulle jag tipsa om att du läser om Klicker träning - om du inte redan gjort det då, men det är en jätte bra positiv, mjuk belönings träning.

Jag har precis hämtat hem en valp på 10 veckor. Ja jag har en stor bur i sovrummet till henne, där det alltid finns vatten, leksaker och något att tugga på. Där är hennes egna plats, som hon får lära sig att är bara hennes. Men hon sover med mig och min andra hund i sängen på nätterna. Jag tycker det är viktigt att de ska vara trygga och så är det viktigt att hon får ligga nära mitt hjärta som hon är van med från sin Mamma och syskon. Det gör henne lugn och trygg med mig och sin nya miljö och familj! Nu bor jag i hus så det är lite lättare för mig att få sätta ut en hage med 12 st kompostgaller på gräsmattan till henne då. Men du kanske kan kolla runt om det är OK även för dig som bor i en lägenhet? Som det är nu så har hon lärt sig att det är hennes egna plats att både bajsa och kissa. Hon gör sina behov då på en gång där, och behöver inte leta efter en plats som äldre hundar inte kissat på. Sen är det inte viktigt att gå långt med valpen utan allt måste ju tas i den takt så m passar just för den individen. Det som blir fel nu går att ändra på i framtiden, och det som är viktigast just nu är att ni lär er att läsa av varandra och ni får en lugn och stressfri start på livet.

Det finns ett gammalt talesätt som jag både vet och har egen erfarenhet om. ”Man kan lära gamla hundar sitta.” Det tar bara lite längre tid! Livet med hundar är en resa och ni kommer att lära er många nya saker under hela ert liv tillsammans. Det är det som är livet. Att ett livslångt lärande och lära sig nya saker gör att ni både får mycket roligare under er resa in i framtiden både för dig som ägare och din hund som får ut mer av sitt liv som blir mycket mer spännande och värt att leva för er båda.

Lycka till med ert nya liv tillsammans!

#5: Jag håller med i det du skriver om att valpen vill känna trygghet genom att ligga nära och känna våra hjärtslag som den gjorde hos sin mamma, osv.

Och du skrev något jag glömde lägga till som jag skrivit förut men du beskrev det så bra här i sista stycket om att livet med hundar är ett livslångt lärande för dom och även för oss och det är ju det som gör livet roligt att lära sig och hunden - hur gammal den än är så kan man lära den nya roliga saker.. 😊❤️🐕