Hallå! Söker tips för oss med reaktiva hundar. Våran årsgamla aussie skäller och drar efter andra hundar på promenaderna. Vi har försökt Allt känns det som nu. Testat flertalet godisar; torkade bitar av inälvor av olika slag, mjukost, skinkost, frolic, frystorkat kött..... Men ingenting är bra nog att vinna över uppmärksamheten hos hunden.
Det går bra ibland, ett tag sedan gick det så bra att vi kunde passera hundar på andra sidan gatan - fram tills vi mötte TVÅ "sånadär stjärnor" på raken som släppte fram sin hund utan att fråga, kaos utbröt och vi är tillbaka och fast på ruta ett igen. Idag var alltså en sån dag då jag velat riva håret och gråta en skvätt. Har till och med funderat på att skaffa mig en pet corrector, fast jag vet att det inte är rätt väg att gå. Jag är enbart för positiv förstärkning men har märkt att det inte riktigt fungerar nu. Vi står ju bara och stampar på stället.
Det är nog bara att fortsätta träna, försöka avdramatisera hundmöten. Min bästa vän har en pudel som är väldigt osäker och gjorde fruktansvärda utfall mot allt hon såg, människor, hundar, katter, platspåsar... Tog henne mer än 1 år att kunna gå en promenad utan ångestkänslor och gråten i halsen. Nu kan hon gå förbi människor på dagen, vissa hundmöten går bra. Men långt ifrån alla. Denna hunden har även markerat mot människor i både osäkerhet och frustration så det blivit sår.
Men OBS, denna hunden är osäker. Vad du har är en unghund av bruksras, fortsätt jobba positivt så kommer det lösa sig. Hur aktiverar ni honom? Mentalt? Det är mycket hormoner som spökar, han har säkert väldigt mycket frustration i kroppen som kommer ut i form av utfall...
Saken är den att jag tror inte han gör aggressiva utfall, jag uppfattar det som en "positiv" energi, han vill fram och hälsa och leka, typ jättemycket. Vi har aldrig haft "dominans/bråk"-problem med de hundkompisar vi har. Observera att vi har enstaka bekantas hundar som han får umgås med.
Han aktiveras dagligen mentalt i form av trickträning, vi tränar agility/annat lite mer ansträngande pass någon gång i veckan. Jag tror faktiskt att hormoner utgör halva stressen, har hört från något håll att aussies kan bli såhär i den här åldern. Men det känns så himla tråkigt att inse att jag kanske inte kommer hinna anmäla oss till agilitykurs till våren, på grund av det här. Hälften av all vår träning är ju hundmöten då jag tar en runda med honom själv och försöker arbeta bort det dagligen. Börjar bli riktigt tråkigt och tröttsamt nu. Tack för svaret iaf! Vi fortsätter trampa på stället så kanske det släpper en vacker dag.
Man får dövörat helt och hållet, om något blir det ännu värre av att skrika och gapa. Det märks rätt tydligt att vi får mer resultat av lugn och positiv, riktig träning.
#7 Det finns många andra sätt som fungerar bättre. Lär hunden exakt vad den ska göra, när den sedan låter bli att göra just vad du bestämt så är det bara att förklara tydligt "det är fel, du ska göra det vi kommit överens om". Inget skrik i världen kommer fungera bättre än att du lägger lydnad och socialt tryck på din hund, den fixar inte att lockas med godis eftersom den får alldeles för mycket eget spelrum.
Hänger inte riktigt med var du vill komma nu. Grejen är ju att jag knappt får någon kontakt med hunden öht. Han både drar och skäller och släpper inte blicken från andra hunden. Hade jag kommit så långt att jag lärt honom vad han ska göra hade jag ju inte bett om råd här. Då är ju problemet nästan löst.
#9 Då är det där du borde börja lär in utan störning och sedan gör du det svårare för hunden. Just nu är ni ju i en situation där ingen av er klarar av att hantera den, backa tillbaka och gör grunderna ordentligt. Hade hunden haft grunderna klara för sig hade jag ställt krav på att den ska uppföra sig, men om den inte vet hur den ska bete sig behöver du börja där.
#11 Vad menar du med grunden? Promenaderna är annars i princip "felfria", sen går det käpprätt åt skogen samma ögonblick som en hund dyker upp. Han klarar av de flesta av störningar förutom just hund.
Det blir för svårt för hunden att göra rätt när störningen blir så stor. Det som krävs är kontrollerad träning där du är så långt från hunden så den kan lyckas vara tyst. I alla fall med metoden skvallerträning. För den andra gör man på lite annat sätt då hunden börjar bete sig. Det finns länk till mer information i den länken jag gav ovan, även på facebook finns en grupp för just den metoden. Jag tycker den är väldigt bra och låter hunden hantera det på sitt sätt och vi bara följer.
#14 Jag gick en kurs men hann inte riktigt anamma den för jag fick ta bort honom. Men jag lärde mig läsa honom mer, framförallt alla lugnande signaler de ger och varför de ibland vill gå ut i gräset och nosa just då det kommer en hund. När jag följde mer och styrde mindre blev min hund bättre på hundmöten. Nu var han inte hemsk på hundmöten men vissa hundar gick det sämre att möta av någon anledning.
Det Majken! förmodligen menar är att du ska träna in kontakt utan ströning och HUR du vill at thundmötena ska gå utan störning för att sedan utöka upp emot störninglängre bort, störning lite närmare och ta allt i eran tid. Men at tha "kontakt" grunden. Kan hunden inte kontakt sedan innan (vet inte om din kan det) så kommer den knappast ens kolla på dig när något intressantare kommer.
Kör du skvallerträning? Låter som ni är väldigt nära hundarna.
Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.
