Annons:
Etiketthormoner-och-uppväxt
Läst 751 ggr
Frida B
10/3/16, 9:55 PM

Valp markerade mot familj

Dobby strax 6 månaders Kelpiehane markerade mot min mamma nyss… hon skulle få med honom in i ett annat rum där han skulle sova för natten, men han sov ut ett annat rum. Så hon försökte försiktigt väcks honom, då morrade han. Så försökte vi få ner honom verbalt, locka osv men han vägrade. Så mamma närmade sig igen, och då markerade han. Jag blev självklart förbannad och sa till honom ordentligt (mig har han bra respekt för, verkligen 0 respekt för mamma), men bör jag vara orolig för detta beteendet? Han gjorde ju helt rätt i att morra först, enligt honom respekterade vi inge hans morr så han tog ytterligare ett steg. Men han kan inte sova i det rummet han ville sova i, så vi var tvugna att flytta på honom… hur ska man hantera detta? Det är ju en tuff och svår ras, Dobby verkar vara en väldigt hårdhudad hund och hyfsat skarp. Inte så att han skulle hugga om man sa till honom på skarpen, men när han inte har förtroende/respekt för en så kan han vara det.

 Sajtvärd på Akvarieräkor ifokus och m_edarbetare på Agility ifokus             
_(f.d MelvinMimmiLufsen)

Annons:
Wellcraft
10/3/16, 10:21 PM
#1

Jag lirkar inte med sånt där om det inte handlar om osäkerhet, eller andra självklara grejer som man bör träna på ett annat vis.
Elviz har också varit svår, jobbig men minst sagt otroligt tuff, cementskalle typ.
Han höll på sådär med min syster, hoppade upp i hennes säng och vaktade.
Ibland kunde han t.om hoppa upp i soffan, tätt intill min syster för att sedan jaga iväg henne med morr och utfall.
Han var och är inte ett dugg osäker eller vek.

Mig har han alltid respekterat. 
Vi försökte först förhindra att han ens hoppade upp i soffa och säng, men det var svårt. 
Jag visste dock att med min hund så var det mycket snack, ingen verkstad.
Så jag bad helt enkelt syrran att riktigt skarpt be honom att hoppa ner från hennes säng.
Han började direkt morra och visa tänder, då fick hon säga åt ännu skarpare - och gick han näpet ner från sängen.
Började han morra mot henne i soffan, så knuffade hon helt enkelt ner honom (nej, inte hårt, inte våldsamt, ska man säga ordet föste istället?).

Jag har mina regler och det är jag som bestämmer vart hundarna får vara, det är inget hundarna bestämmer vad de än tycker om det.
Men jag är alltid noggrann med att hunden har en egen trygg plats, där hunden alltid får vara ifred.

edit; Min erfarenhet jag fått av diverse problemhundar och min egen marodör är just att det är mycket snack, lite verkstad.
Fortsätter man bara med det man ska göra, självsäkert, så händer inte mycket mer.
Dock är det inget jag vill rekommendera till vem som helst, man måste kunna läsa av hundar och känna individen.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Tokryck
10/4/16, 9:08 AM
#2

Jag skulle vilja veta varför hunden morrar. Har upplevt att det sällan hjälper att säga åt skarpt utan det skapar osäkerhet. Det är ju inte så att hunden gör det för att vara dominant eller liknande så varför gör hunden det?  Jämför med att vakta mat, det är inte bra att säga åt på skarpen där heller. Du ökar ju inte på att hunden nästa gång tycker att det är ok att du kommer nära menar jag.

Jag skulle just för stunden få hunden att gå ner genom att locka bort den med annat, en promenad, godis i köket eller liknande. Sen fundera på hur jag kan lösa problemet. Varför gör hunden det, åldersrelaterat (försvinner troligen av sig själv när hunden blir äldre =undvik situationen för att inte få osäkerheten mot dig), smärta, försvar? Vid försvar skulle jag träna hunden på att hoppa upp och ner i soffan/sängen, belöna mycket för att hunden lyder och göra det i för hunden svårare situationer där hunden kanske inte skulle vilja hoppa ner av någon anledning. Kanske skulle din mamma sätta sig i soffan och börja mata med godis? Kan låta bakvänt men jag tror inte att hunden gör detta för att han skulle vara tuff eller hård. Jag tror heller inte att han gör det för att han skulle sakna respekt för din mamma. Ja, han kanske testar men att säga till löser ju bara problemet för stunden.

Framförallt skulle jag vara lugn och bestämd (inte =hård/skarp) men inte visa att jag kanske är rädd eller liknande. Men jag tror inte på konfrontation direkt i denna situationen. Det kommer oftast inte något bra utav det.

Tokryck
10/4/16, 9:57 AM
#3

Lägger till att lockandet med godis och liknande var ju för att ni inte fick ner honom på något bra sätt (förstod jag som). För problemet är ju inte hos dig utan hos din mamma. Det är ju med henne han gör så och inte med dig, eller hur?

Det är ju svårt att säga något utan att ha sett det men med tanke på hans ålder skulle jag säga att det kan vara åldersrelaterat och jag tror att ni skulle vinna på att träna på det på ett bra sätt och att din mamma inte går dit (innan ni har tränat på det) om det är så att han skulle vara i sängen han inte får vara, om ni ändå vet om att då uppkommer situationen.  För om hon ändå inte kan få ner honom utan reaktion från hans sida så är det en onödig konflikt.

En reflektion bara, om det skulle vara min hund och du vet att det inte blir bett av det hela är att jag nog skulle tagit tag i halsbandet (satt på ett sånt efter första incidensen) och lugnt tagit ner honom med ett gå ner. När hunden var nere skulle jag inte göra stor grej av det heller. Du skulle inte vara där uppe, utan här nere. Men som sagt, jag har inte sett situationen eller känner din hund så mina inlägg är liksom alla andra som skriver här bara förslag och hur vi skulle gjort själva. Viktigt att komma ihåg tycker jag.

Sen tycker jag väl inte att kelpie är en speciellt tuff eller svår ras ;) . Men det kanske hör ihop med erfarenhet och ligger mycket på individnivå.

Frida B
10/4/16, 6:57 PM
#4

Grejen är den att jag vet exakt varför han morrade, det var för att han inte vill bli störd när han sover. Mot uppfödaren gjorde han samma sak som liten valp, men när han blev upplyft. Det var också för att han helt enkelt inte känner för det just då. Så det är inget agg mot min mamma eller så, inget vakt eller något utan helt enkelt för att han tyckte vi störde honom när han sov… :p

 Sajtvärd på Akvarieräkor ifokus och m_edarbetare på Agility ifokus             
_(f.d MelvinMimmiLufsen)

Tokryck
10/5/16, 10:37 AM
#5

Så då var det inte riktat direkt mot mamma utan att hon var där just då. 

Jag tror fortfarande på träning och inte gå in i kampen just då, för ni tjänar inget på det tror jag.

Frida B
10/5/16, 2:12 PM
#6

Nej precis. Då vet jag! Hanterade den situationen reflexmässigt då han ändå markerade mot familj, men jobbar förebyggande på det nu. Nu vet jag att det kan hända :)

 Sajtvärd på Akvarieräkor ifokus och m_edarbetare på Agility ifokus             
_(f.d MelvinMimmiLufsen)

Annons:
Tokryck
10/6/16, 9:07 AM
#7

Jag förstår helt! En helt naturlig reaktion :)

Lojs
10/6/16, 9:58 PM
#8

Jag upplever inte alls kelpien som en tuff och svår ras (har två kelpies från väldigt olika linjer), däremot är det inte ovanligt att de har problem med hantering och allmänt med att man kommer för långt in i deras "personliga zon", likaså resursförsvar.
Jag ser det inte som ett symptom på tuffhet, mer att de tycker det är obehagligt att få någon nära inpå sig utan att de får välja det själva, så snarare osäkerhet i botten.

Jag skulle aldrig gå på och säga till en hund som morrar eller markerar mot en människa, risken är att antingen hunden blir värre efter hand eller att en själv får säga ifrån hårdare och hårdare. Jag arbetar dels med att lösa symptomet (dvs hitta en lösning på den specifika situationen), dels med att arbeta med det grundläggande problemet bakom, vilket ofta är osäkerhet.
Om detta nu kommer ifrån att hunden är rädd om sin personliga sfär så skulle jag arbeta väldigt mycket med positiva erfarenheter av all sorts hantering. Det har jag fått göra från början med min ena kelpie, hon markerade med morrning vid fasthållning som rätt liten valp. Numera som vuxen accepterar hon all hantering, inklusive sådan som är obehaglig och/eller gör ont, även om man ser på henne att hon tycker situationen är skit. Hon försvarade även leksaker mot alla (med träning så ser hon enbart människor som positiva runt hennes leksaker, hon får förväntan i blicken när man kommer mot henne när hon gnager på ett ben till exempel). 
Hon försvarade även mat mot den yngre hunden när vi skaffade den (de kunde inte ens söka godis på varsin sida av samma gräsmatta utan morranden), men den träningen gick nästan lite för bra, nu kan den yngre sticka näsan i den äldres matskål och försöka sno utan att den äldre ens morrar (hon litar på att vi människor fixar situationen så att hon går vinnande ur den ändå),

Samma hund har även kunnat "muttra" när man ber henne att gå ner från sängen när vi ska lägga oss, om vi ska närma oss er situation, men eftersom jag lärt in kommandot "gå ner" både tydligt och positivt så har det aldrig varit ett problem, hon upplyser oss mest om att vi är dumma mot henne som snor hennes säng. ;)
Min tolkning hade varit att han kanske är mer osäker på din mor och därför reagerar mer mot henne, medan han är tryggare med dig och därför inte morrar eller markerar mot dig. Där hade jag tänkt att man skulle arbeta med att din mor behöver bli mer av en positiv och trygg närvaro som hunden vet var den har.

Du frågar om du behöver vara orolig över beteendet, jag tror inte du behöver vara det om du tränar noga och är väldigt noga med att han ska slippa dåliga erfarenheter i situationer han har problem med. Det är viktigt att han lär sig att människor inte är opålitliga och vill sno saker av honom eller begära saker av honom som han inte förstår.
Jag vet en kelpie som hade hanteringsproblem redan från början, där fick föraren "hjälp" av bruksfolk som ville fixa honom med tuffare metoder vilket slutade med att den hunden är väldigt svår att hantera för folk som inte respekterar hans gränser, han tappade all tillit för folk han inte känner väl och går inte att hantera utan munkorg hos veterinär eller liknande.

"If someone ever says "-You don't need more aquariums." Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.

Frida B
10/6/16, 10:36 PM
#9

(Tydligen har jag i sådana fall kanske fått en tuff individ haha för alla inklusive mig själv tycker att han är en klass för sig själv. Dessutom har typ alla jag pratat med sagt att det är en svår ras… Men slängde in det mest som en kommentar om att jag vet att jag inte skaffat mig världens mest enklaste hund då jag fått kommentarer som "vet man inte vad man skaffar sig ska man inte skaffa" osv helt utan belägg. :p)

Hantering är verkligen inga problem över huvud taget med Dobby. Man kan klämma, känna, kolla tänder, borsta tänder, kolla i öron, ögon, sträcka på ben osv länge och han bara står där. Kloklippning somnar han vid, likaså när man vänder honom på rygg i knät som vi gör vid kloklipp osv. Det var bara just i den situationen, därför gjorde jag som jag gjorde. Jag var inte beredd på att det skulle hända, så reagerade instinktivt. Därför frågar jag här hur jag ska hantera situationen i framtiden :)

Det underliga är att det var just bara i den situationen han gjorde så. När han är trött, precis sovit och vill inte gå upp. och han har bara gjort så i soffan. 

Han skulle mycket väl kunna vara mer osäker mot min mamma, då mamma själv är något osäker kring hundarna. Hon har tidigare varit hundrädd, så hon har aldrig riktigt umgåtts med hundar på det sättet. Så hon vet inte riktigt hur hon ska reagera i dessa situationer.. Kom på det nu när du #8 sa osäkerhet. Det kan väl kanske ha stor inverkan? 

P.S Missar jag att svara på ngt är det för att jag är väldigt trött, men tar åt mig av alla tankar och tips! Ingen nämnd ingen glömd :D

 Sajtvärd på Akvarieräkor ifokus och m_edarbetare på Agility ifokus             
_(f.d MelvinMimmiLufsen)

Lojs
10/7/16, 8:17 PM
#10

#9 Jo, det är väl inte den enklaste rasen direkt, men jag har hört fler som har problem med att de är lite väl veka, eller lite väl självständiga, snarare än att de är hårda. Skönt att hanteringen går så bra för er, sådan är min yngre med, min upplevelse är att om hunden är så från början så fortsätter det i samma spår. :) (Min yngre kelpie är sådär, man kan hantera henne precis hur som helst och hon lyckas njuta av det mesta). Det låter ju som att du är på rätt spår, att din mamma är osäker på hunden och därför blev situationen obehaglig, han kanske inte förstod vad som förväntades av honom, eller hon uppförde sig konstigt. Jag hade jobbat där med att lära honom exakt vad som förväntas i den situationen och som man kan be honom om på avstånd så situationen inte blir trängd och sedan visa din mamma precis hur du gör så även hon kan bli tryggare i liknande situationer så behöver inte det bli struligt i framtiden. Jag hade även sett över var liknande situationer kan uppstå även ihop med andra personer för att förebygga problem i framtiden.

"If someone ever says "-You don't need more aquariums." Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.

Upp till toppen
Annons: